God Jul!

God Jul från alla oss hos SE*Midtown Magic’s! Här kommer årets julbilder.

20161222-img_9041

20161222-img_8940

20161222-img_8840

Advertisements

Älskade Damian

För fem månader sedan fick vår älskade Damian somna in. Jag har velat skriva något längre här än det som står på hans egen sida, men har inte kommit mig för eftersom saknaden efter honom fortfarande är oändlig. Här kommer istället texten vi skrev till Stockholms katthem när han gick bort.

“För några veckor sedan fick vår älskade Damian somna in. Han har haft svår astma en längre tid och på sistone har även andra mystiska sjukdomar smugit sig på. När vi åkte in med honom kunde han inte stödja på benen längre och vi insåg att det var dags att säga hejdå. Han spann när vi fattade beslutet så kanske hade han själv insett att det var dags.

Damian var älskad av både människor och katter i hemmet. Tux dyrkade marken Damian gick på och de två har alltid hängt ihop som ler och långhalm. Tux var den som lärde Damian att människor faktiskt inte är så farliga och att man inte dör av att bli fasthållen några sekunder. Han var också den som alltid kom och kollade att Damian var ok efter traumatiska händelser som veterinärbesök eller kloklippning.
Onyxia tyckte att Damian var världens bästa lekkamrat, även om de känslorna inte alltid var besvarade… Under Damians sista månad var det dock hon som agerade sjuksköterska och vakade över honom när han var krasslig och han lät henne t.o.m. tvätta honom emellanåt.
Damian har alltid varit husses katt. När han kom till oss var han inte särskilt förtjust i kvinnor. Kanske var det inte riktigt så matte hade föreställt sig katten hon längtat efter i tjugo år, men husse var såld så Damian blev det. Under de nästan nio år vi fick ha honom har han gjort enorma framsteg. Jag kommer aldrig glömma det oerhört misslyckade försöket att klippa hans klor som slutade med att hans klo gick in vid mitt nyckelben och ut en centimeter bort…. Genom åren har vi dock hittat olika sätt att få upplevelsen mindre traumatisk för alla inblandade. Under en period hade matte och Damian överenskommelsen att om matte klappade på Damian medan hon gjorde sig i ordning i badrummet inför natten så fick hon klippa ett par klor på honom eller kamma lite på hans tjocka päls. Våra vänner som känt Damian från början pratar fortfarande med förundran om hur de kommer ihåg honom som katten som låg under badkaret eller sängen, eller bara sprang undan om man tittade på honom. De sista åren kom han och buffade besökare på huvudet om de satt i soffan och hade vi fest låg han glatt mitt i smeten och lät sig klappas. Vi är så stolta över den resa han gjorde. Från skyggis till världens goaste katt.
Sedan Damian fick en lillasyster med mycket stor personlighet lärde han sig att man fick ta för sig av den tid man kunde så han utsåg natten till sin tid vilket innebar att matte ofta vaknade med en spinnande klump på bröstet. Jag kommer fortfarande ihåg den stackars kattvakten som höll på att få en hjärtattack när hon vaknade av att Damian stod fem centimeter från hennes ansikte. På senare år har han också passat på att varje kväll komma och jama husse i örat när han gått och lagt sig för att berätta att det minsann är dags för gos NU.
Det finns så mycket att berätta om Damian. Hans första försök att kommunicera med oss (waowaowaow = ni har så mycket skit i bokhyllan att det inte blir nån plats kvar för mig), hur han brukade berätta att det var dags för frukost genom att hoppa upp i sängen så hela madrassen studsade för att sedan springa ut i köket, hur han låg på köksbordet varje morgon och tiggde maggos, hur han kunde köra små race genom lägenheten för att sedan stanna upp och jama åt de andra att haka på, att han under våren gått och blivit knäkatt, att han gos-stångade en så hårt i pannan att det är ett under att vi inte fått hjärnskakning, o.s.v. Orden räcker inte till för att beskriva hur mycket vi saknar denna katt. Vår skruttkatt, vår inte så skygga skyggis, vår besökarfavorit, vår huvudbuffare, vår lilla farbror, vår solkatt. Vår Damian.”
13417423_1082893888424232_5061973258005837606_n
En varm sommardag på en inglasad balkong. Om det finns en himmel så tror jag Damians lilla hörn ser ut ungefär såhär.

Snölycka

Hoppas ni alla haft en vilsam julhelg. Här har vi varit lediga i två veckor och under den tiden kom vintern till Stockholm under några dagar. Skogisarna har spenderat mycket tid ute på balkongen och Onyxia har jagat snöbollar med stor förtjusning.

Båda tjejerna har fått komma ut på promenad i snön. Onyxia blev lite tagen av det stora vita, men gick försiktigt runt och utforskade området. Stjärna var det däremot full fart på. Hon knatade runt om hon aldrig gjort annat. Jag tror att Stjärna är lite tryggare än Onyxia när vi är ute eftersom hon är väldigt medveten om att jag är med. Onyxia däremot vimsar mest runt och om hon får syn på mig så är det en glad överraskning.
Under dagens promenad har jag och Stjärna jobbat på begreppet “hemma”. Vi har inte varit ute så mycket sedan vi flyttade så hon är inte helt van vid omgivningarna än. Just nu är varje fönster, dörr och vägg “hemma”…

Martin har varit med oss ut och tagit lite fina bilder på fröknarna.

20151228-IMG_833320151228-IMG_834720151228-IMG_839020151229-IMG_846020151229-IMG_846720151229-IMG_847320151229-IMG_848120151229-IMG_8425

World Winner 2015

Helgen har spenderats på World Winner Show i Malmö. 1955 katter (339 skogisar) var anmälda vilket gör den till världens största kattutställning. World Winner måste man kvala in till så konkurrensen var stenhård och det fanns många vackra katter att titta på. Flera snygga skogisar var uppe i panelerna, men bara en gick hem med titeln World Winner. WW’15 WW’14 NW GIP SC Tähtitassun Carl Philip, JW, DVM, DSM blev bästa kastrathane. En underbar vit skogis från Finland vars pappa är en av mina favoritskogisar.

Stjärna var uppe näst först på lördagen och blev tyvärr utslagen av en hona i samma färggrupp så vi var klara tidigt. Samma hona blev senare nominerad till panelen så det känns ju ok att åka ut mot en sådan snygging. Stjärna skötte sig dock jättefint trots att hon inte varit på en assistentburen utställning på fyra år. Hon fräste lite åt en närgången burgranne i domarringen, men hade inga invändningar under själva bedömningen.
Resten av helgen har Stjärna spenderat med att ligga och slappa i buren och jag har sprungit runt och tittat på snygga katter och pratat med trevliga människor.  World Winner drar utställare från hela världen så jag har fått tillfälle att beundra flera katter som jag tidigare bara sett på bild.

Kvällarna har ägnats åt gos med Stjärna. Hon älskar att bo på hotell och få ensamtid med mig. Nog för att hon verkar gilla de övriga katterna här hemma och gärna far runt och busar med dem så visar hon upp en helt annan, supermysig sida när man är ensam med henne.
Stjärna har som vanligt varit en fröjd att resa med. Hon är som sagt underbart mysig på hotellet, hon är cool på utställningar och hon säger inte ett ord under bilresorna.

Jag har som sagt fått hänga med en massa underbart kattfolk under helgen. Det är verkligen toppen att få komma iväg emellanåt och slippa vara “hon med alla katterna” för en stund. På utställning är vi alla lika galna.

Efter den här helgen har utställningspeppen verkligen återvänt och jag ser fram emot Birka om fyra veckor. Jag har även börjat kika på utställningar nästa år och hoppas kunna ställa betydligt mer än jag gjort i år. Kanske blir det t.o.m. Scandinavian Winner i Helsingfors i april. Allt beror på hur det blir med Onyxia och kattungar.

I vanlig ordning hade jag med mig systemkameran, men har ändå bara fotat med mobilen så här kommer ett par hotellbilder på Stjärna.

  

Damian 10 år!

Det har varit tyst på bloggen ett bra tag då det har varit väldigt mycket fram och tillbaka med Onyxia och dräktigheten och parningar, men troligtvis kommer hon paras under hösten och då uppdaterar vi planerna. Det jag kan säga nu är att jag verkligen tror på kombinationen och att det är en riktig drömparning för mig.

Idag firar vi dock att husets gammelfarbror Damian har fyllt 10 år! För 8 år sedan kom han till mig och Martin via Stockholms katthem. Han var skygg och tyckte extra illa om kvinnor så han var kanske inte riktigt hur jag föreställt mig min drömkatt…. Nu har han dock blivit betydligt tryggare med både oss och andra katter och han är den som oftast snor besökares hjärtan.
Tyvärr har han på ålderns höst fått en ganska svår astma och vi håller just nu på och försöker hitta rätt dos kortison för honom. Under tiden innan astman upptäcktes hann han genomgå en del förändringar (långsamt så man inte riktigt märker av det), men med medicinen är han nu på väg tillbaka till den lekfulla, charmiga lilla gubbe som han innerst inne är.
Vi hoppas på att få ha en pigg och gosig Damian i många år till.

December 2013
Catshark

December 2014

Catshark-2

Augusti 2015
Catshark-3

Uppdatering i bilder

En uppdatering i bilder för att sammanfatta de månader som gått sedan vi flyttade. En av de sista bilderna innan flytten. Stjärna hade äntligen funnit sig tillrätta efter ett år av lillasyster och ändrad rangordning, hela våren hade hon varit precis såhär gosig.
IMG_2570

Damian tyr sig alltid till oss när vi flyttar, det här är tredje gången vi flyttar och den  här gången dröjde det inte många timmar innan det såg ut såhär IMG_2582 Stjärna hittade in i klädkammaren och skaffade sig en favoritplats på hyllan där. IMG_2574

Ganska snart hittade Onyxia upp också vilket fick Stjärna att flytta sig ännu lite högre upp. Mys med lillasyster är fjantigt.
IMG_2592 IMG_2591

Onyxia är ju som hon är så hon flyttade snart vidare till nya höjder. Efter ett hopp på närmare två meter fann hon sig själv ovanpå garderoben i hallen IMG_2597IMG_2596

Stjärna hittade också upp dit, men var inte lika begåvad när det kom till att ta sig ner så vi bestämde oss för att spärra av vägen upp. Morgonen efter möttes vi av denna syn…
IMG_2603
Då hade hon hoppat ännu längre, för upp skulle hon. Eftersom vi inte hittat någon bra sätt att fixa en bra väg upp och ner för katterna så står numera transportburarna där och blockerar.

Oavsett temperatur så bäddar Onyxia gärna ner sig i sängen så detta är inte en ovanligt syn när man kommer in i sovrummet. IMG_2623

Annars ligger hon gärna och slappar i klösträdet i mer eller mindre kreativa positioner
IMG_2615IMG_2879

Stjärna inspekterade vår nya orkidé (fake, eftersom inget annat än katter verkar överleva hos oss)
IMG_2638

Tyvärr tyckte Stjärna att det här med flytt var lite jobbigt, så när vi ändrade om för mycket började hon slicka bort päls på ena benet. För att bryta beteendet fick hon ha tratt på sig ett par dagar. Ingen hit, men hon var ganska nöjd ändå.

IMG_2686 IMG_2749

Onyxia fortsatta glatt att utforska alla ställen som bara gick. När vi fått ordning på arbetsrummet och lät dem vara där såg jag till att noggrant stänga för så att Onyxia inte kunde komma upp på garderoben. Efter ett par dagar såg det ut såhär… IMG_2804 IMG_2844

Under augusti gick den mesta tiden åt till att sy. Självklart är min trogna medhjälpare med mig hela tiden.
IMG_2887

När husse åkte ut och campade var det bara jag och katterna, men mina grabbar såg självklart till att jag inte behövde sova ensam
IMG_2854 IMG_2853

Ljuset i den här lägenheten är fantastiskt. Sedan vi flyttade hit har kvalitén på mina mobilbilder ökat rejält, de går ju till och med att använda på annat än instagram numera.
IMG_2861  IMG_2933  IMG_2958

Under nästan hela september var både jag och husse sjuka till och från. Onyxia, som inte längre gick på p-piller, var väldigt nöjd och hängde med oss hela dagarna. IMG_2972

Här visar hon upp sin sköna “ligga i knät-stil” som hon haft ända sedan hon var liten IMG_2974IMG_2970

Det här var ungefär min utsikt hela dagarna när jag låg i soffan och knappt orkade röra mig
IMG_2992

Onyxia höll mig även sällskap under filten emellanåt, men ibland blev det lite för varmt även för henne.
IMG_2996

Så småningom gick hennes p-piller ur helt och fröken började löpa. Här flirtar hon hejvilt med mig. Nu hoppas vi att hon ska tajma nästa löp med hanens hjärtscanning.
IMG_3011

När Onyxia löper behöver hon pysslas om och hon ska ha pusskalas med alla katterna varje dag. IMG_3006

I övrigt har Onyxia varit på utställning (bra bedömning, fint temperament förutom på just domarbordet. Hon får gå hemma ett tag till), Stjärna åkte på en mindre urinvägsinfektion (vilket var anledningen till att Onyxia åkte med på utställningen, egentligen skulle Stjärna ha ställts), alla katterna har skött sig toppenbra vid besök av mina brorsbarn (de är inte vana vid barn) och jag har börjat med G2-kursen hos Pawpeds. På fredag scannas Onyxias tilltänkta pojkvän och vi håller tummarna för att hjärtat ser fint ut och att Onyxia drar igång ett löp lagom tills dess.

Damian 9 år!

Vår älskade Damian har fyllt 9 år! Det är svårt att tro att han börjar bli så gammal. Han är spänstig i kroppen, pälsen blänker och han far i skrivande stund runt som om han vore 9 månader.
Vi vet ju inte exakt när Damian är född, men vi firar hans födelsedag det datum då vi fick hem honom. I år är det 7 år sedan och vi är tacksamma för varje dag vi har fått med vår otroligt efterlängtade och älskade mysgubbe. Vi firade med lite skinka, men mycket mer spännande blev det inte eftersom han inte riktigt förstår konceptet godis…

Stort grattis älskade Damian!

IMG_7103-2

Onyxia, stor diva i litet format

När Stjärna traskade in våra liv blev hon otroligt bortskämd. Hon fick det mesta hon ville ha och gjorde lite som hon ville, för vem kunde säga nej till någon så söt som henne? Hon var (och är förstås fortfarande) vår prinsessa och skulle självklart behandlas som en sådan.
När vi sedan fick hem Onyxia tänkte vi att vi skulle försöka vara lite hårdare med uppfostran för att underlätta för oss senare. Det var ju en jättebra plan, men den föll ju lite på att Onyxia var så otroligt ljuvlig i temperamentet. Klart hon fick som hon ville bara hon spann. Dessutom har hon otroligt söta små ljud för sig när hon vill något. Resultatet är att många av våra middagar numera ser ut såhär.

IMG_6932“Vad har du där matte? Är det mat?”

IMG_6933
“Det ÄR mat! Ge mig!”

IMG_6948 IMG_6947 IMG_6946
“Åh kyckling, det är nästan lika bra som fisk”


IMG_6951IMG_6950
“Men det var attans vad knepig den var att få tag på”

Onyxia vet att hon har oss lindade runt tassen och struntar högaktningsfullt i ordet nej eller att man inte får vara på diskbänken. Stjärna vet att man inte får vara där och har åtminstone hyfs nog att hoppa ner när man ser henne. Om Onyxia vet att hon gör något hon inte borde så spinner hon bara när vi upptäcker henne i hopp om att få oss att glömma vad hon nu har gjort. Jag skäms att erkänna det, men det fungerar pinsamt ofta…
Vi trodde att det bara fanns en diva som Stjärna, men Onyxia är nästan snäppet “värre”. Världen är till för henne och alla ska dyrka marken hon går på. Och tja, vem kan låta bli när hon är så underbar som hon är?
En mycket stor personlighet i en liten kropp är något som sammanfattar mina tjejer (även om Stjärna numera är en stor personlighet i en ganska stor kropp) och det är också bl.a. det som fått mig att föda upp just skogisar. Jag vill aldrig vara utan en ragdoll, men en skogis är på något sätt… mer av allt.

I det senaste inlägget trodde jag att jag hade bestämt mig för en hane, men nu har det dykt upp en till snygging som jag ska iväg och kika på i helgen. Låt oss hoppas att jag kan ta ett beslut efter det. Jag framstår säkert som velig, men jag är bara överväldigad av alla de val som finns och alla underbara hanar jag träffat i min jakt på den “perfekta” för Onyxia.